WOOOHOOO!!!

Jag är så besviken..
hur kan man få något att bli ens fel fast de är någon annans..?
hur kan man hela tiden tro att du är smart och fin?
När du kan sparka mig och skrika på mig?
Skita i min födelsedag?
Tro att allt blir rätt och bra för att du säger förlåt för att du menar det och inte för att de är en fin gest?
För du menar de inte ändå? De känns bara bra för dig, för då har du ju sagt förlåt. Men de känns inte bra för mig.

Men mest av allt..
Säga att du bry dig.
Hur du än gör eller säger det så tror jag dig..
De är de värsta av allt.

Att allt du kan göra..
Alla gånger du sårar mig blir som ingen gång
och allt blir glömt..

För jag förlåter mig själv för att jag skyller på mig att de nog va mitt fel..

Vad är det?