Livet...
Hur kommer det sig att just jag blev ett foster som sen blev en människa? Jag kunde ju lika gärna blivit en skalbagge, eller kunde jag det? Det kanske var förutbestämt att jag skulle bli en Kjelsson?
Men vad är Livet? Jag förstår inte det! Jag fattar inte hur livet kom till!
Allting har ju en början. Men när är början? Min början kanske inte var som embryo. Vi alla kanske har varit något annat från början, typ, en syremolekyl? Eller en blåval. För jag förstår inte meningen med själva livet om man bara blir till, lever, ingår i näringskedjan, och till sist dör. Det förstår jag inte lixom. - Varför livet är livet.
För ungefär 60 miljoner år sedan fanns det Dinosarier. De dog ut. Nu finns det människor som har villa volvo och vamilj.. Ja? Jag förstår inte! Jag blir frustrerad!
Sen det där med den individuella individen. Ja, den individen, den ska lära sig räkna, alfabetet, språket, umgås och vara en bra individ. En bra individ. Vad är en bra individ? En individ som tillför näringskefjan något, men det gör ju lixom alla individer. De lever och de dör. De lever och de dör. Lever och dör.
Är det så att vi lever för att förstå meningen med livet? Sen när man väl har fattat det. Och då menar jag, verkligen fattat meningen med livet, då där man? Inte kan vi få svar på det i de här livet iallafall. För vi kan ju ha så många olika svar på, meningen med livet, eller kanske inte? Men vi kan ändå inte få svar från en olevande på den frågan.
Många individer pratar om att man ska få en bra framtid och gå i skolan. Skolan är förberedande för framtiden. I skolan lär man sig allt man behöver kunna. Men behöver man kunna allt det skolan lär ut? Tydligen, om man vill ha en bra framtid så ska man gå i skolan. Men vad händer sedan? Ja då ska man utbilda sig till det man troligtvis kommer arbeta med resten av livet. Sedan kommer det där med villa, volvo och vamilj.
Men hur kommer det sig att så många lever på det här sättet? Det är iallafall vad många vill uppnå. Men många får inte ens chansen. Men varför har det blivit så populärt? Eller, vi har ju levat på det här sättet i flera tusen år. Man ska bli något, och sedan bli förälder och bo i något slags hus.
Nej, jag förstår inte. Ingenting. Men en sak förstår jag.
Man har ingen fri vilja, typ. Man kan inte välja livet. Jag gjorde inte det. Man har lixom fått livet. Av vem vet jag inte. Det är inte mina föräldrar som valde att jag skulle bli jag och inte någon annan. Det var någon annan som såg till att just jag blev den jag blev.
Och nu är det upp till mig och alla andra som lever att göra det bästa av livet. Livet är en gåva, hur vi fick gåvan är oklart men det tror jag att jag kommer grubbla över resten av mitt liv.
Jag vill göra det bästa av min gåva iallafall. Och jag ska göra mitt liv ännu bättre och dessutom vill jag hjälpa andra med deras liv för att även de ska få det bättre.
Vad djupt... typ. Djupa frågor. Men det är inte så att man lever och bara dör... Det tror inte jag i alla fall. jag tror (eller hoppas) att döden är början på ett annat liv... Och då blir vår vistelse på jorden in betydelselös... =)
jag tror att meningen med livet är att vara lycklig och att göra andra lyckliga. Kärlek och musik och vänner och mat och mjuka och lena saker och allt annat som är bra Är livet, det är det man lever för. Det är därför jag tycker det är då idiotiskt med typ krig. Och det är därför jag alltid försöker hålla mig positiv. Och det är sant, det kan vara så att livet på jorden bara är framledande till ett liv efter döden, jag menar, vi har ju levt som spermier och vuxit i en mammas mage, men vi minns inget av det, precis som vi kanske inte kommer minnas hur vi var i det här livet när vi kommer till nästa liv. det blev ett långt inlägg. oj. aja. puss.